Annie Wilhelmsson

Strimmor, ge mig en dröm att försaka
Jag behöver en stilla hand
Och ge mig ett fel som jag kan rätta till
och ett annat efternamn

Strimmor, hur många gånger ska våren
kunna drabba dig om igen,
och ljuga de vackra historierna
om den stora kärleken
Du och jag i strimmorna
Vi är sargade människor som tror,
vänd dig inte om

Det är bara strimmor, ett litet kliv ut i världen,
vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans

Strimmor, är grus i våra ögon
Vart ska vi åt för håll?
Jag kommer aldrig hitta hem igen
så det spelar ingen roll

Du och jag för att nån var full
Du och jag för våran skull
Du och jag för stämningen,
för den mjuka bedårande skymningen,
för isen som äntligen spruckit loss,
och du och jag för oss