Annie Wilhelmsson

Jag börjar förstå att förvirring är en ny del av min vardag. Någon har bosatt sig i mitt huvud och tillbringar dagarna med att sitta där uppe och kasta runt och felorganisera mina tankar. Ena stunden kan jag vara helt säker på något som sekunden senare känns som världens största oklarhet. En tanke som ena stunden får mig hur glad som helst kan nästa stund jag plockar fram den få mig att bli nästan gråtfärdig.

Stressen och pressen att hinna med skola och träningar och dessutom mig själv blir bara större och större. Högen med ogjorda skolarbeten blir bara högre och högre. Allt mer av de saker jag gör görs mest på rutin och inte för att jag vill. Tänk om man bara kunde få allt gjort och ha hur mycket tid som helst över sen. Då skulle man slippa gå och lägga sig efter midnatt varenda kväll/natt och man skulle ha tid över till saker som man vill göra.

Nu ska jag sluta fundera så mycket och lägga mina sista krafter på samhällskunskapen.